Storkyrkan blir till

I den medeltida Hansastaden Stockholm uppfördes under 1200-talet en bykyrka mitt i Strömmen, på Stadsholmens högsta punkt. Det var en enklare träkyrka som enligt tradition invigdes 1264 tack vare gåvor från Stockholms grundare Birger Jarl. Församlingen och dess kyrka uppkallades efter sjöfararnas skyddshelgon Sankt Nicolas, något som föll sig naturligt då Stockholm på den tiden i stor utsträckning beboddes av sjöfarare och köpmän. Bykyrkan Sankt Nicolai benämndes redan 1279 i ett testamente av riddaren Johan Karlssons, som Stockholms Stora Kyrka. Kyrkan var under lång tid även den enda kyrkan i staden. Under 1300-talet byggdes kyrkan sedan ut i flera etapper. Istället för en bykyrka i trä ser vi i slutet av 1300-talet en femskeppig hallkyrka i tegel med torn i väst och ett rakt avslutat kor i öster. Spår av den ursprungliga träkyrkan från 1200-talet kan man fortfarande finna i tornets norra mur. Kyrkans plan har inte helt räta vinklar, vilket troligen beror på att byggandet har fått anpassa sig till det medeltida gatunätet. Även om kyrkan har byggts till och byggts om flera gånger genom århundradena har den sedan 1400-talet haft ungefär samma utformning som idag. Under 1670-talet förändrade stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg kyrkans exteriör från dess medeltida utseende till ett barockt för att harmoniera med slottet. Under slutet av 1700-talet försökte man däremot genom olika tillbyggnader anpassa kyrkan till Börshuset. För att 1908 återigen under ledning av Ernst Stenhammar försöka återskapa dess medeltida utseende.

Kyrkorum och inventarier

Storkyrkans har sex klockor och ett 66 meter högt kyrktorn. Två av klockorna är av medltida typ. Två är gjutna under 1600-talet, bland annat Storklockan som vägen 6,5 ton. Den minsta klockan, Prästklockan göts 1743. Den yngsta klockan, Margaretaklockan göts 1921. Enda fram till 1909 då det installerades en elmotor för ändamålet, var det fångar som kommenderades att ringa i kyrkklockorna. Kyrkorummet präglas av ett stort antal gravhällar, rikt utsmyckade gravmonument och en mängd intressanta inventarier. Det man förmodligen mest förknippar Storkyrkan med är skulpturen Sankt Göran och Draken som invigdes 1489. Skulpturen sägs beskriva kampen mellan gott och ont är ett relikvarium med en samling av benbitar från flera helgon placerade inne i Sankt Görans bröstkorg.

Storkyrkan igår och idag

Den förste regent som kröntes i Storkyrkan var Magnus Eriksson och Blanka av Namur 1336. Traditionen att kröna Sveriges regenter i Storkyrkan föddes dock först efter drottning Kristinas kröning 1650. Innan det hade Uppsala varit det självklara valet. Den sista som kröntes i storkyrkan var Oscar II och drottning Sofia 1873. Vår egen kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath vigdes i Storkyrkan, likaså Kronprinsessan Viktoria och Daniel Westling.

Storkyrkan bär på en stor del av Sveriges historia. Under medeltiden samlades stadens råd i kyrkan. Under Reformationen höll Olaus Petri den första mässan på svenska i Storkyrkan. Idag inbjuds de som har tilldelats Nobels Fredspris att hålla ett anförande från predikstolen. Dagens besökare är välkomna året om för att förundras av kyrkans skönhet och känna historiens vingslag.